Appendix 5. Mitt klimatengagemang

I den här historien har jag även fått många frågor om mitt privata klimatengagemang, så jag vill även förtydliga det.

Jag har en Magister i Energi- och miljöteknik i grunden och har arbetat med energi- miljö- och klimatfrågor i snart tjugofem år. Jag har arbetat med en mängd olika energi- och klimatrelaterade analyser och utredningar, många på internationell eller global nivå. Jag har skrivit väldigt många olika rapporter, men problemet med rapporter är att väldigt få människor har tid och ork till att läsa dem. Därför tog jag för några år sedan ett beslut att försöka kommunicera klimatfrågan tydligare, eftersom omställningen går för långsamt i relation till naturens egen kapacitet till återhämtning [1], samtidigt som många människor tenderar att inte vilja förstå. 

På mitt dåvarande arbete skapade jag en workshop för att öka klimatkompetensen på företaget. Jag har sedan dess faciliterat workshopen i olika fora, och jag kan fortfarande hålla den (omarbetad) vid intresse (bisyssla anmäld och godkänd av min tidigare chef på myndigheten). 

Jag är i grunden en ganska blygsam person, och att ställa mig upp framför andra och ärligt berätta om klimatrisen, var utanför min komfortzon, och oerhört jobbigt för mig. När jag skulle hålla workshopen första gången höll jag på att gå sönder inombords, för det var så tung information att förmedla. En av mina kära kollegor var gravid. 

Det är smärtsamt att förklara:

* tidsaspekten, och att uppvärmningen är accelererande.

* hur den kraftiga uppvärmningen som vi nu upplever startade (under industrialisemen), och att vi i Sverige är historiskt ansvariga för väldigt höga utsläpp per kapita i ett globalt perspektiv, och vi har fortsatt släppa ut väldigt mycket, per kapita. (Tex; den som anser att det är ‘normalt’ att flyga, måste komma ihåg att det bara är ca 2-4% av jordens befolkning som reser årligen. Ca 85% av jordens befolkning har aldrig suttit i ett flygplan över huvud taget.[2])

* att de utsläpp som vi är ansvariga för, accumuleras i atomosfären, dvs de ligger kvar där och förstör funktionaliteten i våra ekosystem, eftersom utsläppen totalt sett nu är enorma. Moder Jord är sjuk, hon har feber, och hon klarar inte att omvandla alls lika mycket koldioxid som tidigare. 

Men, det är hoppfullt att förklara att:

* det är vi i den rika delen av världen, och människor nära oss, som har den fina potentialen till utsläppsminskningar. 

* positiva beteendeförändringar kräver inga investeringar, ingen uppstartstid, och har effekt direkt. Eftersom vi lever i den rika delen av världen har i har på ett personligt plan en fantastisk möjlighet till att agera på detta.

* när klimatpolitiken faljerar att leverera, så har vi vanliga människor möjlighet att hjälpa till.

Det stämmer att tiden har runnit ut för väldigt väldigt mycket. Men det är ju aldrig för sent att rädda det som räddas kan. Och speciellt en mamma som jag, vill gärna att vi försöker.

Workshopen utgår från ett rollspel, där vi spelar en internationell klimatkonferens, där vi genom en internationellt erkänd simulator kan kontrollera vad olika styrmedel och klimatåtgärder har för påverkan egentligen. För visst är det så oerhört frustrerande, att trots att vi vet så väldigt mycket till drivkrafterna bakom den globala uppvärmningen, så har vi ändå så oerhört svårt att komma överens om hur vi ska motarbeta den. Worshopen utgick lite från nedanstående bild, en situation som jag själv upplevt på flera internationella konferenser jag varit på:

Jag såg det lite som min yrkesplikt att försöka informera om farorna kopplat till klimatkrisen. Eftersom jag arbetat mycket internationellt fick jag höra att jag har viktiga erfarenheter och en speciell förståelse för globala frågor, och det är en viktig drivkraft om vi vill röra oss mot ett säkrare samhälle. 

Jag tog också beslut att försöka prata med människor i min närhet om riskerna med klimatkrisen på ett tydligare sätt. Det gillar ingen. Jag försöker ändå.

Jag ville ägna mig mer åt energi- och klimatfrågan på min fritid, så jag kollade lite på Rebellmammorna, Greenpeace, Klimataktion och även lite på att engagera mig politiskt. Jag är naturvetare utan egentlig politisk erfarenhet, så min politiska sejour blev väldigt kort; jag kände inte att jag kunde bidra med så mycket. 

På Klimataktion startade vi en liten klimatskrivargrupp som jag är med i än, även om jag inte är aktiv i organisationen för övrigt. Vi försöker skriva insändare och förklara naturvetenskap för politiker och andra beslutsfattare.

På Greenpeace blev jag vad som kallas Greenspeaker, och håller föredrag om olika frågor som vi blir tillfrågade att tala om. Vi har haft föreläsningar om t ex havet, köttindustrin och även om civil olydnad. Vi uppmanar inte till civil olydnad, däremot förklarar vi hur civil olydnad fungerar, och vad som är drivkraften bakom att människor gör det. Vi har bl a föreläst för Polishögskolan som en del i deras utbildning av nya poliser, och på olika universitet.

För Rebellmammorna var jag, innan jag fick avsluta min tjänst på Energimyndigheten, med några gånger i lugna, tillståndsgivna, Rebellmammeaktioner, där vi mest gick med plakat eller satt i ring och sjöng om klimatkrisen för att skapa medvetenhet. Rebellmammorna är mer av en folkrörelse, så det finns inga medlemsskap. När jag genomgick mitt första säkerhetsprövningssamtal var jag inte så engagerad i just Rebellmammorna, utan som jag berättade var jag brett klimatengagerad, och fick inte någon följdfråga på det. I och med stödet jag fått från hela klimatrörelsen, men speciellt Rebellmammorna i min ‘Anna-historia’ har engagemanget vuxit. Jag och många med mig har hittat ett sammanhang där man inte hela tiden blir ifrågasatt. Det känns fint. 

För övrigt har jag i mitt liv finansiellt stött organisationer som Rädda Barnen, SOS barnbyar, Amnesty, Civil Right Defenders, UNHCR, Naturskyddsföreningen, WWF… etc. Jag minns faktiskt inte så väl, kan varit annat också.

Jag har sedan flera år tillbaka koll på mina egna utsläpp, och försöker även inspirera andra att leva på ett sätt så att vi tillsammans genererar resonabla utsläpp. [3] En enkel grej som jag kan tipsa andra om att organisera, är en sk ‘vandrande kasse’. Vi är ett gäng tjejer med liknande kroppsform som har en kasse som går runt mellan oss. Man lägger i sånt som är rent och fint men som man tröttnat på, och sen varje gång kassen kommer tillbaka kan man plocka det man gillar. Enkelt sätt att gratis få nya fina kläder.

Jag har också haft annat engagemang, t ex i skolföreningar, olika idrottsklubbar etc. På sociala media har jag klickat på ganska mycket olika saker som jag upplever som bra.