11. Tung kritik från FN
FN speciella rapportör för miljöförsvarare under Århuskonventionen, Michel Forst, har inkommit med väldigt kraftig kritik mot regeringen och Energimyndigheten gällande deras agerande i frågan. Sverige skrev under Århuskonventionen 2005, för att säkerställa att personer som utövar sina rättigheter i enlighet med konventionen inte ska straffas, förföljas eller trakasseras på något sätt för sitt engagemang.
Skrivelsen är ett väldigt genomarbetat och detaljerat dokument på 8,5 sidor. Den skickades till dåvarande utrikesminister Tobias Billström 16e augusti 2024, men offentliggjordes först när Sverige ingav ett officiellt svar i 7e oktober.
Både FNs skrivelse och Sveriges svar återfinns nedan (skrolla ner till första ärendet för Sverige):
Det handlar om väldigt starka och helt underbara skrivningar.
Sverige svarar i princip inte på något i brevet och kommer inte till försvar mot FN’s kritik, utan hänvisar till att ärendet är under utredning.
Enligt mig är nedan speciellt viktigt:
- mitt fall är inte någon isolerad händelse utan snarare bara ett exempel på vad som händer i Sverige 2024. (Däremot är fallet principiellt viktigt och även väldokumenterat, varför det är ett tacksamt case att använda för att illustrera vad som händer.) Det är något som ger en tydlig fingervisning om hur vår demokrati utvecklats, och kan ses som en varning på att demokratin håller på att nedmonteras. Därför bör inte fokus ligga på mitt specifika fall, utan snarare på hur man t ex kan arbeta för att säkra att andra miljö- och klimatengagerade inte utsätts för repressalier pga sitt engagemang. Eller för att människor med kompetens inom miljö och klimat konsekvent får gå från sina tjänster.[1]
- om något, så önskar jag att min historia leder till ökat skydd för engagerade (vilket jag tror att den på sätt och vis redan gjort – i och med att media nu bevakar det här området, så torde det bromsa liknande repressalier). Jag hoppas det kan ingjuta mod i andra att engagera sig, även om det ibland kan kännas obekvämt. Jag hoppas vi kan vända rädslan som spreds i början av historien till mod; att människor istället vågar. Det finns många starka människor i klimatrörelsen som är beredda att stå upp för det som är rätt och riktigt, det har min historia visat, och jag vill att det ska märkas.
- i anställningsprocesser anser jag att ett engagemang för klimatfrågan snarare borde ses som ett plus, något som visar att man är säkerhetsmedveten och tar ansvar för framtida generationer, än något som gör att man blir misstänkliggjord. I min historia på Energimyndigheten verkar chefer blivit så rädda för politiska repressalier för att de ev hade anställt en ’klimataktivist’ att det agerade i panik. Det är förståeligt om t o m en minister blandar sig i personalärenden och formulerar sig så här på sociala medier:
[2]
Det är svårt att tolka inlägget på något annat sätt än att ’saken’ var att jag fick gå. Vad är det för ’situation’ som inte ska kunna ske igen? Hur ska det säkerställas?
Om kompetenta personers privata klimatengagemang problematiseras i säkerhetsklassningsprocesser riskerar myndigheter få svårt att få tag på behörig personal inom ett för Sverige oerhört viktigt område. Vi ser nu en trend där personer med privat engagemang inte klarar säkerhetsklassningar, vilket är väldigt allvarligt. [3] Jag hoppas kunna motverka att det är ’rätt politiska åsikter’ som bestämmer om man ska få en tjänst eller inte, utan att det är kunskap och erfarenheter som ligger till grund för bedömningen till vilka som blir erbjudna tjänster. Min förhoppning är att FN kan hjälpa Sverige att belysa problemen runt detta.
Jag hoppas att den här händelsen visar att det finns stöd att få vid svåra situationer. På FN’s egen begäran vill jag även passa på att uppmana andra som utsatts för orättvis behandling pga miljöengagemang att anmäla det till FN’s särskilda rapportör om miljöförsvarare enligt Århuskonventionen.
För att följa upp ärendet besökte Michel Forst med delegation Sverige 3-4 mars 2025 då jag fick möjlighet att träffa och diskutera med dem. Förutom möte med dem träffade de även representanter för Sveriges regering och andra ansvariga för hanteringen av mitt ärende och hur miljöförsvarare trakasseras och straffas i ökande grad i Sverige. Förutom mitt fall togs fallet ‘Clara’ upp av Forsts delegation: Protesterade mot privatflyg – får inte bli svensk medborgare – DN.se
Lite bilder från besöket:
Besöket rapporterades i media på följande sätt:
Jag blev även inbjuden till möte med bl a Institutet för mänskliga rättigheter.
Efter besöket gjorde en Rebellmamma den här fina filmen som ett svar på Tobias Rahms förslag på en Lex Marie:
RebellmammornaSverige (@rebellmammornasverige) • Foton och videor på Instagram
Jag tycker själv att en Lex Marie skulle vara ett helt logiskt resultat av den här historien. Jag stödjer framtagandet av en Lex Marie!
Fotnoter
[1] Exempel från senaste åren är Miljödepartementet som lagts ner och att all kompetens som fanns samlad där försvann. Naturvårdsverket har tvingats säga upp anställda. Hela civilsamhället som på olika sätt jobbat med klimatomställningen har tvingats till uppsägningar. Naturskyddsföreningen ser ut att tvingas till stora uppsägningar. Fair Action har fått halvera sin personalstyrka. Folkhögskolor som arbetat med att bygga kompetens får det allt svårare. – Mitt fall är inte någon isolerad händelse; arbete med miljö/klimatfrågan har konsekvents försvårats på flera plan.
[2] https://x.com/CarlOskar/status/1775974564738089126
[3] Diskuteras t ex i https://www.arbetsvarlden.se/allt-fler-statsanstallda-stamplas-som-sakerhetshot-och-aktivister/