1. Vad var det egentligen som hände?

I april 2023 blev jag kontaktad av en rekryteringsfirma som undrade om jag var intresserad av att ta mig an rollen som gassamordnare på Energimyndigheten, på Avdelningen för energiberedskap, Enheten för trygg energiförsörjning. Rollen handlade om försörjningstrygghet gas, inkluderat fossil naturgas, biogas och vätgas. Det var en handläggarroll utan personalansvar eller beslutsrätt. I början var jag tveksam, främst eftersom jag skulle behöva pendla till Eskilstuna, men den rekryterande chefen övertygade mig bl a genom att erbjuda distansarbete upp till fyra dagar i veckan.

Rollen var som många andra tjänster på avdelningen säkerhetsklassad, och som sista delen av rekryteringsprocessen gick jag igenom en dubbel säkerhetskontroll (av Energimyndigheten och SÄPO). Genomgången genomfördes från myndighetens sida av en i frågan rutinerad chef. Jag har varit säkerhetsklassad i tidigare roller, när jag arbetat med Försvarsmakten och Försvarets materielverk, men jag upplevde processen nu som grundligare.

Jag anställdes pga mina meriter, bl a för att jag i min tidigare roll arbetade som biogas- och klimatexpert. Jag har en Magister i energi- och miljöteknik i grunden och har arbetat över 20 år med olika delar av energisektorn och drivit ett stort antal komplexa energi- och klimatrelaterade uppdrag.[1] Jag berättade på säkerhetsprövningssamtalet att jag hade ett brett klimatengagemang på min fritid, men jag fick inga följdfrågor om vad klimatengagemanget exakt innebar, och jag tänkte faktiskt inte på att det skulle kunna bedömas spela roll för anställningen, eftersom jag skiljer på arbete och privat engagemang. Jag fick inte heller andra frågor t ex angående vilken typ av demonstrationer jag hade deltagit i eller planerade att deltaga i på min fritid. Eller vad jag planerade posta i sociala medier. Hade detta gjorts hade det blivit klassat som åsiktsregistrering och inte varit förenligt med vår svenska grundlag. Däremot så konstaterades det att engagemanget ligger i linje med Energimyndighetens övergripande arbete med klimatomställningen.

Vid tiden för den säkerhetsintervjun (som skedde ca fem månader innan anställningen skulle starta), var jag inte heller speciellt engagerad i just Rebellmammmorna, som sedermera skulle bli föremål för så mycket spekulationer.

Mitt arbete på Energimyndigheten började den 15 oktober 2023, med sex månaders obligatorisk provanställning. Jag önskade förstås kunna bidra till förståelsen för biogassystemen då jag förstod att det fanns en avsaknad av detta på myndigheten (i princip inga framtagna styrdokument i ämnet), men jag hoppades även kunna bidra med t ex helhetssyn, eftersom jag arbetat mycket med internationella energifrågor samt på strategisk nivå tidigare.

Gassamordnaren före mig, Gustav Boethius, tog kontakt med mig på Linkedin innan jag ens hade markerat där att jag hade bytt tjänst, så jag förstod att han hade gjort efterforskningar för att få ut mitt namn. Han kontaktade mig sen ett antal gånger under min tid på myndigheten; framförallt hade han behov av att berätta hur jag skulle sköta mitt arbete. Boethius verkar ha haft en annan typ av uppdrag än jag och var i sin tidigare roll väldigt koncentrerad på Västsvenska gasnätet, medan jag hade mer av ett helhetsansvar gällande hela Sveriges gasberedskap.

Dels fick jag av Boethius i detalj höra vad jag behövde göra och hur jag skulle sköta mitt jobb, men han berättade t ex även att han hade kontakter upp till ministrarna Busch, Svantesson, Bohlin [2], och att det skulle kunna gå illa om jag inte gjorde som jag skulle.

Han informerade mig också om att det var väldigt mäktiga personer som ägde företagen som var beroende av gasen i Västsvenska gasnätet, och det var t ex viktigt att jag registrerade dagbok i myndighetens registreringssystem (så att den skulle kunna begäras ut). ‘De’ skulle senare kontrollera mitt arbete. Mina chefer var medvetna om Boethius kontaktförsök.

När jag började på myndigheten kände jag inte till den stormiga historian bakom Boethius anställningsslut, men den är i detalj beskriven i hans bok ‘Ledningen’[3] som jag senare läste. I boken redogör han för sina tidigare arbetsuppgifter, som naturligtvis intresserade mig. Jag märkte dock snart att förutsättningarna för den svenskproducerade energigasen knappt ens är nämnd, och det är (enligt mig) avsaknad av större förståelse för den som är anledningen till att hans analys haltar. Vi är däremot (tillsammans med tidigare gashandläggare före Boethius), överens om att den svenska biogasproduktionen måste öka.

Boethius lyfter ofta gasens oerhört viktiga roll för en del av Sveriges samhällskritiska verksamhet och för att vi ska klara totalförsvarets behov, och jag håller helt med honom i det. Jag håller också med om att Sveriges nuvarande gasberedskap tyvärr är låg, bl a pga historisk lågprioritering av sektorn. Det finns oerhört mycket som behöver göras för att förbättra Sveriges gassäkerhet och -beredskap, och det var det som var drivkraften för mig att ta mig an rollen som gassamordnare.

När boken kom ut togs den väldigt illa emot av Energimyndigheten, bl a för att den sprider känsliga uppgifter (både vad gäller Sveriges gasberedskap och personliga detaljer om hans tidigare kollegor).[4]Även om ex-kollegorna har fiktiva namn kan man lätt lista ut vem som är vem om man har lite insyn.

Just innan hans avslut på myndigheten hade hans säkerhetsklassning tagits ifrån honom av min avdelningschef, hans dåvarande enhetschef. [5] 

I början av min anställning tänkte jag att Boethius inte kunde ha något emot mig, eftersom jag inte hade varit involverad under tiden för hans anställning. Jag hade gärna diskuterat gas med honom. Mina chefer var dock väldigt tydliga med att jag skulle ignorera hans kontaktförsök. Jag gjorde som jag blev tillsagd, men jag inser att det bara retade upp honom än mer.

Just innan min provanställning skulle gå över i fast tjänst gick han ut och ‘outade’ att jag var ‘klimataktivist’genom att skicka skärmdumpar från min öppna facebook till olika personer på myndigheten. Han lät påskina att mitt engagemang i klimatrörelsen innebar att jag skulle vara en säkerhetsrisk. Det framgick även att det skulle bli en artikel i pressen om ‘avslöjandet’.

Trots återkommande problem med den tidigare gassamordnaren valde myndigheten att stödja hans narrativ i den här historien, som för övrigt är ytterligare ett exempel på där han stört myndighetens arbete. Att hantera den här processen har tagit väldigt mycket tid för myndigheten, plus att gasberedskapsgruppen minskade med en resurs, vilket har tvingat dem att dra ner på ambitionsnivån. Dessutom slängdes ett halvårs gasberedskapsarbete från en person (mig), i papperskorgen.

Nu finns ingen gassamordnare längre på Energimyndigheten; och helhetsansvaret för gasberedskapen ligger på min tidigare enhetschef[6]. Och min planerade kunskapshöjande insats för de som arbetar med gas fick jag tyvärr inte möjlighet att genomföra, eftersom jag blev avbruten i mitt arbete.

Vi har i ett senare skede efterfrågat de SMS-konversationer som Boethius har haft med olika personer på myndigheten, eftersom de är underlag till beslutet att avbryta min anställning (och torde vara allmän handling) men då fått till svar att alla SMS har raderats från alla telefoner. [7]

Över fyra månader senare får jag dock se en av SMS konversationerna som tydligen registrerats ändå:

Gällande mitt klimatengagemang, så är det inte något som jag på något sätt dolt på mitt jobb, Om något är jag såklart stolt över det. Klimatfrågan har jag tagit upp vid de tillfällen där det känts naturligt och nödvändigt i mitt arbete. På Energimyndigheten var energiomställningen ständigt närvarande, eftersom det var ett av myndighetens övergripande uppdrag.

På min facebook hade jag t ex välkomnat deltagande i klimatdemonstrationer med Rebellmammorna och delat information om regeringens misslyckanden i klimatfrågan. Men det fanns inget som uppmuntrar till varken civil olydnad eller sabotage eller något liknande, vilket antytts i pressen.

Min telefon togs senare ifrån mig, så jag har inte kvar Boethius meddelanden, och jag minns inte exakt, men skickar med några exempel på poster som jag förstod väckte anstöt hos Boethius [8].

Exempel på poster kopplat till Rebellmammorna:

Exempel på poster rörande Sveriges misslyckanden i klimatfrågan:

Vad är då Rebellmammorna? Rebellmammorna är en av Sveriges snabbast växande folkrörelser och den som är intresserad över att se mer vad Rebellmammorna gör, kan t ex titta på www.instagram.com/rebellmammornasverige. Jag skriver det då besluts som tagits rörande min tjänst verkar ha grundats på missförstånd om vad det hela egentligen handlar om. Klimatengagemang och klimatrörelsen generellt har länge svartmålats i viss media, och många har en felaktig bild av vad klimatengagemang egentligen är.

Allt handlar om hur vi får till en verklig klimatomställning, för att undvika den värsta globala upphettningen för våra barn skull. Om man är mamma och har förstått klimatfrågan är det ren självbevarelsedrift. Jag älskar mina barn över allt annat, men jag gör inte detta bara för mina barn, det handlar lika mycket om alla barn, även dina, du som läser det här och faktiskt allt liv på jorden. Namnet på rörelsen kan även associeras till moder natur och moder jord.

Här kommer ett utklipp från Rebellmammornas programförklaring:

[9]

Förklaras även här:

Man behöver inte vara mamma för att engagera sig eller sympatisera med Rebellmammorna. Det finns inget medlemskap eller någon medlemsavgift. Och man behöver inte leva klimatmässigt ‘perfekt’ (för då skulle vi inte bli många). Jag råkar veta att Rebellmammorna har stort stöd på t ex Energimyndigheten. Jag kan tipsa om att det finns ett nätverk för myndighetsanställda för den som är intresserad.

Rebellmammorna är inte kopplade till något speciellt politiskt parti, men däremot behövs ju politiska beslut för att få till stånd en klimatomställning. Det stämmer att Rebellmammorna är kopplade till den större klimatrörelsen Extinction Rebellion, men en av anledningarna till att Rebellmammorna startade var att den skulle vara ett alternativ för de som ville engagera sig i omställningen, men som inte var intresserade av att utföra aktioner med fredlig civil olydnad, som också har blivit en sådan stor diskussion i den här historien.

När mina chefer mottog SMS’en från Boethius förefaller de ha blivit rädda för de repressalier som skulle kunna efterfölja av att en ‘klimataktivist’ fått tjänsten som gassamordnare, och meddelade direkt att min provanställning inte skulle övergå i fast tjänst. Jag fick besked från min enhetschef att jag skulle fortsätta att arbeta tills min provanställning tog slut (en och en halv vecka senare) och på den tiden avsluta och överlämna mitt arbete.

Artikeln, med rubriken ‘Klimataktivist anställdes på samhällskritisk tjänst på Energimyndigheten’ publicerades någon gång mellan kl 18-19 på onsdagskvällen den 3 april i tidningen Fokus. Artikeln var skriven av en tidigare redaktionschef för siten Bulletin, och innehöll grova insinuationer, om att jag t ex skulle umgås med människor som vill sabotera svensk infrastruktur och att jag skulle vara ett hot mot Sveriges säkerhet. Kort sammanfattning på artikeln finns i appendix 1. 

Att det var Boethius som initierade processen skriver han om själv på sitt konto på plattformen X. [10]

‘Avslöjandet’ publicerades på några få dagar utan vidare faktakoll i strax över 20 tidningar (i stort samma text), t ex Expressen, Aftonbladet, SvD, Tidningen Näringslivet, Bulletin, och i t ex Aktuell Hållbarhet [11].

Tidig morgon, dagen efter den första publiceringen (240404) skriver Peter Wennblad i SvD’s ledare att ‘Sverige har öppet hus för säkerhetshot’ [12] och Boethius citeras igen:

Det insinueras även att jag skulle vara illojal med svenska intressen och i princip fullständigt opålitlig. Ledaren avslutas med en uppmaning till Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, att kalla upp myndighetens generaldirektör för att leverera en förklaring till vad som har gått fel. (Energimyndigheten har ingen rapporteringsskyldighet till Bohlin utan lyder under Klimat- och näringslivsdepartementet. Enligt svensk grundlag är det förbjudet för en minister att lägga sig i enskilda personalärenden eller direkt ingripa i myndigheters arbete.[13]) Att Wennblad och Boethius har arbetat ihop flera gånger tidigare framgår t ex på SvD’s hemsida och de har tillsammans deltagit på Timbros sk Onsdagsmöten [14].

Samma morgon som Wennblads ledare publicerats får jag information av min enhetschef om vad som skrivs på plattformen X i frågan. Efter det kommer sen plötsligt min avdelningschef hem till mig med fem minuters varsel och tar min tjänstedator och -telefon, mumlandes om ‘rysk infiltration’, och lämnar mig utan möjligheter att kommunicera. Jag förstår då att jag även förlorat min säkerhetsklassning.

Att min säkerhetsklassning skulle tas bort var bara Energimyndighetens beslut (SÄPO var inte inblandade). Det låg inte något annat bakom det beslutet, mig veterligen, än det som jag redogör för i den här bloggen.

Bohlin skriver senare på X:

När Bohlin senare för att försvara sig försöker påskina att det hela handlar om att han ville försäkra sig om att säkerhetsklassningarna på myndigheten utförs korrekt, kan man ju undra varför han säger att ‘situationen är hanterad i sak’. ‘Saken’ måste ju vara att jag hade berövats min tjänst och sedan min säkerhetsklassning.

Mitt ‘brott’ är att jag på min fritid har varit med på rebellmammemanifestationer, plus att jag har rapporterat om Sveriges misslyckanden i klimatfrågan på facebook. Detta har jag gjort som privatperson och jag har också all rätt att göra det. Vi har yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet i Sverige (än), oavsett om man innehar säkerhetsklassad tjänst eller inte.

Sveriges misslyckade klimatpolitik är jag inte ensam att rapportera om, t o m de av regeringen själva utnämnda för att granska deras politik, dömer ut den (regeringens klimatutredare[15], instanser som t ex Klimatpolitiska rådet[16] och Finanspolitiska rådet[17]). Utsläppen fortsätter att öka[18] trots att vi i lag åtagit oss att sänka dem. Sverige som land missar av allt att döma helt klimatmålen och de åtaganden vi gjort i och med Parisavtalet [19], vilket är oerhört allvarligt bl a gällande Sveriges internationella trovärdighet och även hur det påverkar andra länders ansträngningar för att få ner sina egna utsläpp. [20] [21]

Efter att de första 20 tidningarna rapporterat om nyheten, började ett annat narrativ komma fram, med början av en artikel i DN [22], som kanske är den mest spridda. Det var när jag intervjuades för den som jag blev ‘Anna från Energimyndigheten’. Jag valde att vara anonym för att jag då var orolig för att jag skulle ha svårt att få nytt arbete, efter att ha blivit utmålad som terrorist och sabotör och jag vet inte vad. Sveriges gassektor är ganska liten, och väldigt många vet vem jag är. Efter DNs första artikel har nästan 100 olika publikationer publicerats i diverse tidningar (sep -24), varav de flesta på olika sätt beskrivit det absurda i hela situationen, framförallt med fokus på kopplingarna till demokrati och vår yttrandefrihet. Listan på relaterade publikationer finns att läsa i kapitel 5.

Väldigt många människor har engagerat sig och skrivit insändare och jag har till och med fått en egen hashtag på sociala medier: #JagÄrRebellmamma där människor från hela Sverige gett mig sitt stöd. Utöver detta skapades även #ÄlskaRebellmammorna som även de öppet visar sitt stöd för mig och andra rebellmammor. Titta gärna där, det finns många fina och rörande historier. Och det är fortfarande ok att markera där att man stöttar processen (om man har det modet). 

Bl a berättar en riksdagsledamot och en kvinna som är säkerhetsklassad på två myndigheter att de är rebellmammor.

Även många på Energimyndigheten har givit mig fint stöd, men de vågar inte gå ut och göra det offentligt, med rädsla för repressalier. Flera har tagit kontakt på sina personliga e-mail, eftersom all arbetskommunikation med en myndighet ska vara offentlig och de är rädda för vad som skulle kunna hända om kontakten med mig kom fram.

Både V och MP anmälde Bohlin till Konstitutionsutskottet för att utreda om ministern otillbörligt påverkat myndigheten (ministerstyre) [23], se kapitel 9 KU-anmälningarna.

Fackförbundet ST har anmält Energimyndigheten till Justitiekanslern för hanteringen av ärendet, se vidare kapitel 10 Anmälningen till JK.

Eftersom fackförbundet ST fått in väldigt många frågor från sina medlemmar angående om ärendet har hanterats korrekt, anordnade de även ett väldigt informativt webbinarium för att förklara vad säkerhetsklassning innebär och redde ut frågor kopplat till säkerhetsklassning, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Webbinariet, fick ca 400 deltagare, och kan ses i efterhand på:

Frågor och svar om säkerhetsklassning | Fackförbundet ST

Sverige har även fått mycket kraftig kritik från FN för att agerandet bryter mot Sveriges åtaganden enligt Århuskonventionen, se vidare kapitel 11 Tung kritik från FN.

Sen tror jag att någon har lovat någon en LNG-terminal.